لهذا أقف متضامنة مع الشعب الفلسطيني ، بقلم : ياسمين فلسطين

لهذا أقف متضامنة مع الشعب الفلسطيني ، بقلم : ياسمين فلسطين

اسمي ياسمين فلسطين. أنا فلسطينية. وُلدت ناشطة من أجل فلسطين، ليس لأنني اخترت ذلك، بل لأن شعبي أُجبر على العيش في واقعٍ لم يكن فيه الصمت يومًا خيارًا.

هذه ليست مجرد وجهة نظر أتبناها، وليست قضية أقرر أن أنخرط فيها متى أشاء. إنها هويتي، وإرثي، وجذوري. إنها حكاية شعب اقتُلع من أرضه، وتشتت في المنافي، وحمل ألمه من جيل إلى جيل.

وأنا أرفض أن أعتاد على هذا الألم.

عندما أقف في مظاهرة، فأنا لا أقف للاحتجاج فقط، بل لأشهد على الحقيقة. لأقول: أنتم لستم منسيين. لأقول لشعب يعيش تحت الاحتلال، وفي ظل الحرب والخسارة والخوف الدائم، إن حياته ليست غير مرئية، وإن معاناته ليست هامشية.

أقف من أجل كل طفل حُرم من فرصة أن يكبر ويحلم. ومن أجل كل عائلة اضطرت إلى دفن أحبائها قبل أن تستوعب ما حدث. ومن أجل كل بيت اختفى في لحظات. ومن أجل كل صوت أُسكت قبل أن تتاح له فرصة أن يُسمع.

أتظاهر لأن الصمت خيانة.

ومع ذلك، لا يزال البعض يسأل: ما الفائدة؟

الفائدة أن العالم لن يستطيع أن يقول يومًا: لم نكن نعلم. الفائدة أن الحقيقة لا تُدفن تحت ركام اللامبالاة. الفائدة أن كل إنسان يتوقف ليرى ويسمع ويفهم، لن يستطيع العودة إلى حالة الجهل بما يجري.

أعلم أننا كثيرًا ما نواجه السخرية والتشكيك. ونواجه من يحاول التقليل من قيمة التزامنا، وكأن حزننا يحتاج إلى تبرير أو موافقة أو إذن كي يكون مشروعًا.

لكن التضامن لا يحتاج إلى إذن.

أنا فلسطينية، وأحمل قضية شعبي في قلبي. لا أحملها ككراهية، بل كمسؤولية. مسؤولية ألا أسمح للعالم أن ينسى أن خلف كل عنوان إخباري يوجد إنسان، وخلف كل رقم توجد حياة، وخلف كل دقيقة صمت يوجد شخص لم يُمنح فرصة إكمال حياته.

هذه ليست مجرد قضية سياسية.

هذه قضية إنسانية.

وسأواصل الوقوف. سأواصل الكلام. سأواصل رفض الصمت.

لأن اليوم الذي نتوقف فيه عن التفاعل مع معاناة البشر، هو اليوم الذي نفقد فيه شيئًا أكبر بكثير من أي قضية سياسية.

نفقد إنسانيتنا.

ياسمين فلسطين
الحزب الشيوعي السويدي

Därför står jag i solidaritet med det palestinska folket

Jag heter Jasmine Felestin. Jag är palestinier. Och jag är född som Palestinaaktivist – inte för att jag valde det, utan för att mitt folk tvingades in i en verklighet där tystnad aldrig varit ett alternativ.

Det här är inte en åsikt jag ”har”. Det här är inte en fråga jag ”engagerar mig i”. Det här är min identitet, mitt arv och mina rötter. Det är berättelser om ett folk som fördrivits, splittrats och tvingats leva med en smärta som gått i arv från generation till generation.

Och jag vägrar vänja mig vid det.

När jag står i en demonstration är det inte bara för att protestera. Det är för att vittna. För att säga: ni är inte bortglömda. För att säga till ett folk som lever under ockupation, under krig, under förlust och under ständig rädsla att deras liv inte är osynliga.

För varje barn som inte längre får växa upp. För varje familj som tvingas begrava sina nära utan att ens hinna förstå vad som hände. För varje hem som försvinner på sekunder. För varje röst som tystas innan den ens hunnit bli hörd.

Jag demonstrerar för att tystnad är ett svek.

Och ändå frågar vissa vad det ”hjälper”.

Det hjälper att världen inte kan säga att vi inte visste. Det hjälper att sanningen inte begravs i likgiltighet. Det hjälper att varje människa som stannar upp, lyssnar och ser – aldrig kan gå tillbaka till att inte veta.

Jag vet att vi ofta möts av hån. Av misstänkliggöranden. Av människor som försöker göra vårt engagemang mindre, som om vår sorg måste förklaras, försvaras eller godkännas för att få finnas.

Men solidaritet behöver inget tillstånd.

Jag är palestinier, och jag bär mitt folks kamp i mig. Inte som hat, utan som ansvar. Ett ansvar att inte låta världen glömma att bakom varje rubrik finns människor. Bakom varje statistik finns liv. Bakom varje tyst minut finns någon som aldrig fick fortsätta leva sitt liv.

Det här är inte bara politik.

Det här är människor.

Och jag kommer fortsätta stå där. Fortsätta tala. Fortsätta vägra tystnaden.

För den dag vi slutar reagera på mänskligt lidande – den dagen har vi förlorat något mycket större än en politisk fråga.

Vi har förlorat vår mänsklighet.
Kommunistiska Partiet Sverige /Jasmine Falstin